Linda Cathrine

1 år

Idag för ett år sedan fick vi veta att jag var gravid. Som vi hade längtat! Men det tog ett tag innan vi helt vågade tro på att det var sant, lite tror jag för att psyket behövde skydda sig om det var så att det inte skulle gå bra. Nu sitter jag här med vår snart fyra (!) månaders bebis och är så tacksam över detta mirakel. Jag älskar att vara mamma till denna lilla underbara människa och det ska bli så underbart att se honom växa upp. 



Det där bakslaget

Jag skrev ju förra veckan om vårkänslorna som kom för att det var så fint väder. Så i måndags kom snön tillbaka, jag hade ju räknat med bakslag och kallare väder igen men längtar ändå efter våren. Som tur är är det ju ändå riktigt fint väder och solen skiner starkt och det börjar vara ljust riktigt länge om dagarna nu. Så vi tar långpromenader ändå, vi får bara ha lite mer kläder på oss. Det är ju himla fint med den vita snön ändå så allt för ledsen är jag inte och våren kommer ju så småningom ändå.


Sy dopklänning

Igår blev Luddes dopklänning klar, eller ja bandet saknas. Då klänningen som jag döptes är borttappad och den John döptes var lånad och det alltså inte fanns någon känning i arv som Ludde kunde ha bestämde jag mig för att sy en egen. Förhoppningsvis kommer denna kunna gå i arv och bli använd länge. Jag hade en ganska klar bild i huvudet av hur jag ville att den skulle se ut och jag tycker jag lyckades leva upp till den. Mönstret är från stoff och stil och jag sydde i storlek 74 även fast Ludde kommer ha 68 då. Jag tror att den kommer användas mer om de  är lite större.