Äntligen en cvk

I morse rullades jag i sängen från avdelningen till Iva där läkare och sjuksköterska väntade på mig. Det var nämligen äntligen dags för mig att få en cvk (central venkateter). Egentligen är det ju inget att se fram emot att få en cvk, det betyder ju ändå att man är rätt dålig. Men så som jag har mått på sista tiden har jag verkligen varit i behov av näringsdropp. De har försökt ge mig näringsdropp i pvk men det har mina kärl tyvärr inte klarat av. Därför känns det ändå väldigt skönt att få den här cvkn, min kropp behöver näring och jag känner redan nu skillnad. Ikväll hade jag för första gången på 6 veckor  något som liknade aptit. Jag hoppas detta ska hjälpa min kropp att återhämta sig och att det ska göra så att jag snart mår bättre och kan få vara hemma.  


Vecka 14 (13+0)

Än så länge byter vi vecka på onsdagar och det betyder alltså att vi går in i vecka 14 idag. Det firar vi med att jag har varit inlagd sedan i söndags med dropp av olika dess slag. Mående går upp och ner och idag är en lite sämre dag rent illamåendemässigt. Någon magbild blir det inte för än finns ingen mage att visa och jag har heller inte energi till det. John och Ludde kommer och hälsar på ikväll och det ser jag verkligen fram emot, saknar dem något enormt. 


Justering av mediciner

Just nu äter jag en hel del mediciner för att jag ska kunna få i mig och behålla så mycket mat som möjligt. Dock fick jag en del jobbiga biverkningar av en del av dessa och därför har nu en plockats bort och en annan fått höjd dos. Hoppas det kommer ge effekt. Det som jag ändå upplever hjälper mig bäst är att få dropp vilket jag får 3 gånger i veckan just nu. Måndagar, onsdagar och fredagar åker jag in till Västerås och får 2 liter dropp. Jag märker stor skillnad av det och är oftast mycket piggare på vägen hem än på vägen dit.