Valdag

Imorgon händer valdag här i Sverige, ett väl som känns som det viktigaste jag har varit med om. Jag har redan röstat. Har du inte bestämt vad du ska rösta på så finns det fortfarande tid. Väljarskolan på Instagram ger väldigt tydlig information om hur det svenska valsystemet fungerar och hur du ska göra för att komma fram till vad du ska rösta på i de olika valen. Som jag började med att skriva så känns det här som ett otroligt viktigt val, det är väldigt mycket som står på spel. Jag ber dig därför tänka igenom noga vad du lägga din röst på och varför. Och se till att ta tillvara på din rösträtt, det är inte alla som har den möjligheten. 


Ekorrhjulet är igång

Så vår första veckan med två arbetande föräldrar och ett barn på förskolan avklarad. Vi fick förlänga inskolningen för Ludde eftersom han blev sjuk förra veckan så det har varit lite pusslande. Inskolningen har gått jättebra och Ludde verkar trivas så nästa vecka blir första riktiga dagen, spännande. Jag jobbar visserligen i helgen så arbetsveckan för min del är ju inte riktigt över men John och Ludde har helg. Rent logistikmässigt är det nog lite att vänja sig vid, med hämningar, lämningar, hund och jobb men jag tror det kommer gå bra. Det känns också skönt att Ludde snittar ca 25 timmar per vecka på förskolan i och med att jag har det jobb jag har.


Kvällspass som blev till nattpass

Idag känner jag mig lite sliten. Halv två började jag jobba igår men först kl 5 inatt åkte jag hemåt igen. En hel del faktorer som spelade in men i slutändan handla det ändå om att göra det så bra som möjligt för patient och familj. Visst att det är riktigt jobbigt att jobba 15,5 timmar men när man ser hur mycket det betyder för den inblandade familjen så är det ändå värt det. Men att bristen på sjuksköterskor och neddragna vårdplatser ska behöva slå så hårt på den enskilda individe är skandal. Varje patient har rätt att vårdas på adekvat vårdnivå och det ska inte behöva gå så långt så att varje minut skulle kunna vara den sista för att man inte vårdas där man ska. 

I Sverige har vi ett system med centraliserad vård när det kommer till avancerad vård för att de som utför det ska få mycket erfarenhet och därför bli otroligt skickliga på det de gör. Jag tycker att det är så himla bra, när det funkar. När patienter kommer dit de ska när de ska. Västerås är inget jättestort sjukhus och därför ska de sjukaste patienterna inte vara där, de ska någon annan stans. Uppsala eller Stockholm är närmast. Inatt har jag varit arg! Så arg över att inte bli lyssnad på, över att oron inte tas på allvar men främst arg för att patienten inte får den vård hen behöver. Det måste blir ändring. Ett land som Sverige måste få till en bättre fungerande vård för våra sjuka medborgare.