Kvällspass som blev till nattpass

Idag känner jag mig lite sliten. Halv två började jag jobba igår men först kl 5 inatt åkte jag hemåt igen. En hel del faktorer som spelade in men i slutändan handla det ändå om att göra det så bra som möjligt för patient och familj. Visst att det är riktigt jobbigt att jobba 15,5 timmar men när man ser hur mycket det betyder för den inblandade familjen så är det ändå värt det. Men att bristen på sjuksköterskor och neddragna vårdplatser ska behöva slå så hårt på den enskilda individe är skandal. Varje patient har rätt att vårdas på adekvat vårdnivå och det ska inte behöva gå så långt så att varje minut skulle kunna vara den sista för att man inte vårdas där man ska. 

I Sverige har vi ett system med centraliserad vård när det kommer till avancerad vård för att de som utför det ska få mycket erfarenhet och därför bli otroligt skickliga på det de gör. Jag tycker att det är så himla bra, när det funkar. När patienter kommer dit de ska när de ska. Västerås är inget jättestort sjukhus och därför ska de sjukaste patienterna inte vara där, de ska någon annan stans. Uppsala eller Stockholm är närmast. Inatt har jag varit arg! Så arg över att inte bli lyssnad på, över att oron inte tas på allvar men främst arg för att patienten inte får den vård hen behöver. Det måste blir ändring. Ett land som Sverige måste få till en bättre fungerande vård för våra sjuka medborgare. 


Life of Linda Cathrine - Vårdfokus