Coronatider

Ludde har varit hemma från förskolan en vecka nu och det kommer han få fortsätta vara. Vi har lämnat in dispansansökan för att inte förlora hans plats och på den skrev jag att han kommer tillbaka efter sommaren. Om 4 månader alltså. Allt är verkligen upp och ner nu och vi har ju aldrig upplevt något liknande tidigare. John kommer jobba mer hemifrån och vi har inhandlat en hel del pyssel och annat tidsfördriv. 

Jag var in och jobbade i fredags och på neo har vi det ändå ganska bra men resten av sjukhuset har någon form att kaos skulle jag nog vilja påstå. Jag önskar så att jag kunde hjälpa till med, gå in och jobba mer men  jag behövs ju här hemma för Agnes och Ludde. John har ju också ett samhällsviktigt jobb så han kan ju inte bara ta ledigt heller. Jag kommer nog jobba en hel del helger dock för att hjälpa till där det behövs. Även om neo kanske inte kommer ha fler sjuka patienter än vanligt så kommer det ju vara en del personalbortfall som ställer till det. Det är svårt att känna att man slits mellan två så viktiga saker, både mina barn och mitt jobb är ju viktigt och i såna här tider känns det tufft för mig att inte kunna göra mer. Jag har ju länge haft som mål att i framtiden jobba för röda korset och åka ut till katastrlfområden för att hjälpa till så det är ju lite så jag är som människa. Sen får vi ju helt enkelt se åt vilket håll det här tar vägen och diskutera varje beslut.