Linda Cathrine

Mammapromenader

Jag var lite orolig innan för att jag inte skulle tycka om att vara mammaledig och att jag skulle känna mig ensam. Dels för att jag inte känner så många i närheten som har barn och dels för att vi är bland de första av våra vänner som fått barn. Men icke! Det är verkligen underbart att spendera hela dagarna med Ludde. Vi försöker dock ändå göra något varje vecka. Bland annat har vi de senaste veckorna tagit promenader tillsammans med en annan mamma och bebis som vi träffade under föräldrautbildningen på MVC. Deras bebis var beräknad efter Ludde men hade lite mer bråttom ut och kom fem dagar tidigare. Med andra ord är de väldigt lika i ålder. Roligt att prata med någon som är i samma fas liksom. 

Förlossningsberättelse del 2
Här kan ni läsa del 1.
 
När vi kom in till förlossningen på måndagskvällen den 7/11 fick vi först komma in i ett mottagningsrum där det kopplade CTG och tog blodtryck. Återigen hade jag högt blodtryck och även protein i urinen. De bestämmer att vi ska få stanna kvar samt att de tar en del prover för eventuell havandeskapsförgiftning. Vi får komma in på en sov sal och jag får återigen en sovdos för att kunna få någon timmes sömn under natten. Vi får också veta att dagen efter kommer de ta vattnet för att få lite mer fart på det hela och nu skulle vi inte behöva åka hem något mer utan bebis. Jag var ju rätt uppgiven vid det här laget att min kropp inte riktigt ville sammarbeta men blev genast bättre till mods när jag insåg att det fanns ett slut. Jag lyckas slumra till lite men efter någon timme vaknar jag och fryser något otroligt, hela jag skakar. Så jag får två täcken till samt att de kolla så att jag inte har någon feber. Troligen började jag frysa så för att kroppen slappnade av lite.
 
På morgonen kopplas nytt CTG och de tar även nytt blodtryck, som fortfarande är högt. Under natten har jag öppnat mig från 2 cm till 3-4 cm. Även om det inte gick fort så var det ändå skönt att det hände något och det gjorde det lite lättare att hantera värkarna. Vi får byta rum till ett förlossningsrum och jag passar på att ta en lång varm dusch. Vid 10 tar de hål på hinnorna och vattnet går. Jag känner nästan genast när vattnet går att värkarna förändras och bli intensivare så här får jag testa lustgas. Jag tyckte väl inte direkt att det hade någon effekt mot smärtan men eftersom man måste räkna hur man andas och så så gjorde det att jag hade något att fokusera på. Men värkarna kom nästan helt utan avbrott och jag kände att jag inte skulle klara av det så länge till. Jag blir undersökt igen och är nu öppen 4 cm så vi bestämmer att jag vill ha en EDA. De förbereder med dropp och nya prover eftersom mina tidigare prover variut påverkade och narkosläkaren då ville veta hur det såg ut nu innan jag fick en EDA. Dessa prover såg bra ut och narkosläkaren kommer ganska omgående. Hr är jag så borta av de intensiva värkarna tt jag inte riktigt är medveten om allt läkaren gör. Barnmorskan och John hjälper mig att lägga mig i den postion jag behöver vara för att läkaren ska kunna sticka mig i ryggen. Allt går väldigt fort och msidigt och jag märker knappt när han sticker mig i ryggen. Här blir John ivägskickad för att äta lunch eftersom de nu ska följa mitt blodtryck en stund. När John kommer tillbaka är jag som en ny människa då behövningen tar väldigt bra. Jag kan fortfarande känna varje värk men de gör inte alls ont utan det är mer som ett tryck. Jag kan nu börja röra lite på mig och får in en pilatesboll att sitta på. Vid 14-tiden byter de personal till kvällspersonalen och vi får en barnmorska som heter Sandra och en undersköterska som heter Ylva. Jag blir undersökt och är nu öppen 5 cm. Eftersom EDAn tar så bra så får jag här chansenatt samla lite krafter.
 
Vid 16-tiden ber jag om att få gå och kissa men känner att jag verkligen inte kan låta bli att krysta och får därför komma tillbaka till rummet och blir undersökt igen och nu är jag öppen 10 cm, odck har bebis inte riktigt sjunkit ner ännu så det är inte riktigt dags att börja krysta. Jag får testa lite olika ställningar för att se om bebis sjunker ner. 18.15 börjar jag aktivt krysta och då kommer även en till barnmorska in i rummet för att assistera. Bebisens huvud ville inte riktigt sammarbeta så vid två värkar hjälper de till med yttrepess för att riktigt få ner huvudet. Jag känner att jag verkligen har kraft att ta i och jag får otroligt bra stöd både från John och personalen, de peppar på när jag krystar och ser till att jag dricker lite mellan värkarna för att orka.
 
18.41 födds vårt lilla mirakel med navelstängen ett varv runt halsen och ett varv runt kroppen, men det tar bara någon sekund innan han skriker ordentligt. De ger honom k-vitamin och efter nån minut får jag upp honom på bröstet. Här är jag så lycklig och lättad över att allt gått bra att jag inte riktigt kan beskirva det. Allt som jag var rädd och orolig för innan slapp vi och ut kom en underbar liten bebis.
 
 
 
Moderkakan kommer ut efter ca en kvart och jag blöder knappt nämnvärt. Jag fick lite bristiningar som behövdes sys. Hela tiden får jag ha Ludvig på bröstet och jag känner knappt när de syr eller lägger bedövning. Jag är så upptagen med att hålla om min efterlängtade bebis som i mina ögon är helt perfekt. När de är klara får vi in fika och blir sedan lämnade för att i lugn och ro få bekanta oss lite med vår bebis. Han tar genast bröstet fint och ammar hela tiden medan vi fikar. Känslorna i den här stunden går inte att beskriva. Det som vi längtat efter så länge är nu verklighet.
 
Innan vi får åka upp på BB ska jag försöka kissa men det går verkligen inte. Så de kollar med bladerscan hur mycket som finns i blåsan och den visar på över 1 liter, så jag får kateter som ska sitta kvar i några dygn. Strax efter 22 kommer vi upp till BB.
 
Jag upplevde min förlossning som väldigt bra och jag r så otorligt nöjd med hur allt gick, även om latensfasen var lång och jobbig och jag där och då tvivlade på mig själv så känner jag ändå inte att det är något jag vill ändra på. Jag slapp verkligen allt det jag varit orolig för, meckit vatten, sugklocka och snitt, och vi fick en så under bar liten son som vi älskar så otroligt mycket.
Tisdag

Jag känner att bloggen hamnar lite i skymundan men det är ju så att tiden med Ludde går först och sanningen är den att våra dagar ser väldigt lika ut. Men deg är klart att det går ju att skriva om annat än vad vi gör om dagarna. Får försöka hitta på lite roligt att skriva om så det blir lite mer levande här. Ska försöka få klart sista delen av förlossningberättelsen också. Vad har ni för planer denna vecka?